En sanning, är den jag gav dig. En annan är den du talade om för mig och vilken vi väljer att tro på, avgör hjärtat, men även hjärtat väljer fel och vet inte alltid rätt. Hjärtat kan luras och styras av känslor och tro vad andra säger. Men jag valde att tro och jag tror […]

Jag undrar vart vi står, vad vi kämpar för. Jag vill tro att du och jag, att vi, är bra för varandra. Men konflikterna, gör mig alltid så osäker och ursäkterna avlöser varandra.

Det som jag älskat är inte älskvärt längre. Jag har inga barriärer kvar och på ett sätt känner jag mig fri. Nu har jag möjligheten att förändra mitt liv och det ska jag.

Du gör min dag ljus, natten sval men stundom het. Hur du älskar mig, så som du älskar mig, min lycka, min glädje är ren. Du ger mig alltid något. en tanke, en känsla, ett ansvar, behov som bekräftas. Jag älskar dina blickar, dina armar, dina löften. Jag känner mig hel.

Jag väntar i vår säng, i vårt kök, vid vår dörr. Jag väntar klädsamt enkelt, med koppen i min hand och timmarna leder till natt. Ännu inte ett ord. Slutar slutligen att undra, varför du ännu inte dykt upp. Min tomma kopp, min kalla kropp. Jag sluter ögonen, vill inte begrunda.

Det regnade, tårar blötte min kind, men inte för den påtagliga ensamheten, utan för ditt svek, för vad du utsatte mig för, oss! Hur kunde du göra så här? Vi som har drömt och delat drömmar. Du log mot mig, såg dröjande på mig, som för att se efter, om det gick att se på […]

Önskar tiderna att ödmjukt lära ut, det livets konst som det lekande allvaret ger. Den konst som är okonstlad, kärleksfullt naiv. Och enkelt utformad som det egna jaget.

Att jag har mina brister, det vet jag! Men jag är också anpassningsbar. Men det betyder inte att jag finner mig i, den respektlösa behandling, du tidigare har utsatt mig för och ibland ännu gör. Så jag frågar dig än en gång, en sista gång, vart står vi, vart är vi på väg? Hur kan […]

Dina ord, meningslösa ord utan sanning och utan känsla. Varför lyssnar jag på dig, varför tvekar jag aldrig?! Jag tror dig om allt! Inbillar mig själv om att du är värd att bli trodd på. Men varför litar jag inte på mig själv? När förlorade jag mig själv? Men jag vet, att jag behöver börja […]

Jag kan aldrig älska någon, så som jag älskar dig. Lika starkt, lika innerligt, så som jag älskar dig. Vore det inte för dig, så skulle jag inte känna mig levande. Inte vara jag utan dig. Aldrig kunna älska, lika starkt, aldrig. Aldrig känna mig hel. Jag skulle aldrig förstå, kärleken. Aldrig.